Jag skrev den här posten för flera månader sen, när jag var hemma hos mor i Sverige, men jag publicerade den alfdrig.
Jag fick mej ett gott skratt idag på morgonen när mor berättar historien om min kära storebrors planer på att bli sjöman. Så här gick det till:
När Kjell-Åke var ca 15 år och funderade på vad han ville göra med resten av sitt liv så tror jag att han mest av allt ville flytta hemifrån och bli oberoende. Det är nog vanligt i denna ålder när man vill bryta sig loss från sina föräldrar. Han hade samlat ihop en hög med formulär som behövdes för att ansöka om att bli sjöman. Det enda som saknades var ett läkarintyg. Både mor Märta och far Anders var lite oroliga för hur han skulle klara av att vara sjöman som nog kan vara tufft. Anders ordnade då en fisketur på västkusten med några av sina fiskekompisar och Kjell-Åke fick följa med. Detaljerna om hur detta fiskefänge gick vet jag inte men mor säger att när dom kom hem igen på kvällen så fick hon reda på att Kjell-Åke varit rejält sjösjuk. Han låg på sängen och begrundade sina sjömans planer. Sen sa han
- Nääh, jag skiter i't!
Mamma och jag sitter och funderar om Anders ordnade fisketuren så Kjell-Åke fick prova på hur det var att jobba på sjön. Alltid bra att prova på och se om man gillar det först. Om det går bra så kan man ju ägna sitt liv åt det. Annars får man väl göra nånting annat.
Kjell-Åke blev så småningom en framgångsrik reparatör av kompressorer och hans expertis är efterfrågad så han blir till och med skickad utomlands i jobbet. Jag är så stolt över min bror. Han är faktiskt Sverige expert på att reparera kompressorer och hans kunskaper inom området är eftertraktade.
